Tack och adjö, fyllekärring!

Fy satan vad less och trött och arg och sne och sur... Ja, listan kan bli lång.
Vilken jäkla helg det har varit.
Skulle ut och käka, bowla med mina vänner och innan vi kommer iväg står jag och gör mig iordning.
Samtidigt som jag står med mascaran i högsta hugg ringer det på min ytterdörr. Hmm, undra vem det kan va tänker jag när jag kikar igenom nyckelhålet och ser min granne från porten bredvid.  Denna dam är ett fullkomligt kaos. Hon spelar hög musik på vardagsnätter med balkongen helt öppen så det hörs ute och i hela området, och jag tror fan att hon har ställt stereon utåtvänt mot balkongen enbart för och provocera sina grannar. Samtidigt som detta skrålar hon för fulla muggar. Hon kastar varje vår ut sina gamla blommor från balkongen för att göra plats för nya. Hon piskar mattor från balkongen och det värsta är när hon skakar av sina mattor efter hon har krossat glas på dom. Med tanke på att hon ändå bor högst upp. Hon har en tendens att gå ut och supa ofta och lämna nycklarna hemma för att sedan inte komma in i porten. I och med detta står hon sent på vardagskvällar och skriker att någon annan ska öppna åt henne. Ofta har hon lyckats få tag på någon stackars låssmed som hon skriker på att han ska bryta upp porten. En gång när jag försökte hjälpa henne börja hon skrika fnaskluder åt mig och det ena och det andra. Det sluta med att jag fick ringa farbror polisen på henne. Charmig dam det där. Nu låter jag som en gnällgranne säkert, men hon är inte frisk och listan på hennes bravader kan bli lång. 
I ett par sekunder står jag i alla fall och kikar i nyckelhålet samtidigt som jag funderar på om jag ens ska öppna.
Jag öppnar, jag är korkad.
Hon vill tydligen ha mig som vittne för hon har polisanmält hennes granne för att grannen har travat lådor som tydligen ska blockera hennes dörr. Jag säger snällt att jag varken har tid, lust eller vill blanda mig i och hon får fråga någon annan. Hon tjatar att jag ska ställa upp samt att ingen annan är hemma. Jag säger nej. Hon börjar då gnälla att den andra grannen trakasserar henne samt är elak och otrevlig. Då får jag nog, jag säger att hon inte är en ängel heller och har kallat mig för ett och annat. Chockat säger hon "Vaaa? är det saaaant? Då måste de har brunnit något i mig.."
"Ja, antagligen.." svarar jag och försöker stänga dörren.
Då ställer hon sig nära och nästan som om hon försöker ta sig in i min lägenhet och säger aggresivt "Påstår du att jag har brunnit?!!"
Situationen börjar faktiskt bli jäkligt obehaglig men som tur dyker min polare upp och kärringen inser att jag inte är själv och efter lite munhugg lyckas jag stänga dörren och hon går.
Vafan är det här?
Ska man inte ens kunna få stå och sminka sig i lugn och ro en fredagkväll utan att en alkisgranne ska skapa intriger ständigt?

Efter en runda på stan skriver jag en lapp och lämnar i den andre grannes brevlåda (som hon påstod polisanmält) och sa att jag gärna kunde komma i kontakt med henne så kunde vi tillsammans gå till värden. Kanske var lite dumt och pinsamt (har haft lite ågren och skämts faktiskt) med tanke på att hon aldrig hörde av sig. Kanske orkar hon inte hålla på, vilket jag knappt själv orkar. Kanske kunde hon inte läsa vad jag skrivit då min hand värkte efter bowlingen och ja, okej, jag var väl inte spiknykter när jag skrev lappen, men jag skrev inget konstigt i alla fall.. bara jävligt fult.
Eller så är det faktiskt så att eftersom jag inte va helt nykter så kan jag faktiskt av misstag råkat slänga den i fyllekärringens brevlåda och inte hennes.. Oops.

Hur som helst. Det är inte skälet egentligen till att jag vill flytta. Fyllekärringen är en skitsak. Det tråkiga är att hur många varningar hon verkar få så kastar de aldrig ut henne. Jag fattar inte?? Finns flera skäl till att jag vill flytta. Jag har bott i detta område sedan jag föddes. Börjar ledsna. Dags och testa något nytt. Sen så finns det så mycket dåliga minnen från tidigare pojkvänner och så som alltid kommer finnas kvar. Det finns helt enkelt för mycket historia i den där lägenheten som jag inte vill bli påmind av. Det känns som om jag själv fastnar i ett mönster och inte kommer vidare.
Så vill helt enkelt börja på en ny historia tillsammans med min karlslok.
Har länge velat flytta men inte orkat ta tag i det.
Det här som hände senast var väl bara ett uppvaknande att nu måste jag ta tag i det.

Så tack och hej gamla dammiga lya! Hoppas snart någon nappar på ett byte!
Och farväl du psykopatiska alkistant! Ska bli så jäääääääkla skönt och slippa dig och få lugn och ro.

Må väl!

//Nika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0